Helgen började bra. Hade vattengympa på lördagsmorgnonen, helt underbart. När jag kom hem hade Johan gjort världens godaste brunch, omelett med rostat bröd och kaffe. Supert! Sen mätte vi upp i badrummet och begav oss ut för att införskaffa skötbord. Vi har väldigt tajt om plats. Det finns 50cm i bredd + någon enstaka millimeter att spela på. Det finns inga skötbord som är så smala. Enligt killen på Babyproffsen görs alla skötbord med innermått 50cm. Ett problem. Jag berättade för han om att vi funderade på trådbackssystem med skiva på. "Utmärkt", sa han. "Vi har ett skötbord här som är uppbyggt på Elfa-system, men det är bredare. Fungerar utmärkt." Så, så fick det bli. Ett Elfa trådbackssystem köptes in. Sen var det där med skivan ovanpå. Det fanns såklart inget med mått 50x70. Och det var inte lätt att hitta något som inte var en gigantisk skiva eller att inte göra den enda skiva till ett helt projekt. Tillslut, efter mycket diskussion och letande, for vi hem utan. Vi gick upp på vinden för att se om vi mot förmodan själva hade något liggande. Vi hittade en lovande bit bänkskiva efter förre ägaren. Men så gick vi bort till "skrothörnet". Där fanns den! En eklaminatskiva 49x80cm. Kunde inte bli mycket bättre. Den är aningens aningen smal, men vi tycker ändå att det är perfekt. Där inne i hörnet kan det ändå inte välta eller ungen komma ut någonstans. Så Johan slet och snickrade medans det enda jag kunde göra var att hålla i. Något frustrerande, men bra blev det.
Sen var det hög tid för mat. Plötsligt kände jag mig inte så bra. Började må lite illa, få ont i huvudet och blev trött. Misstänkte en kombination av magkatarr och vätskebrist efter vattengympan. Men trots att Johan gjorde vår favoriträtt, Stekt torsk med persilja, kapris och brynt smör av Jamie Oliver, orkade jag inte äta mycket. Vi såg dock på melodifestivalen men sen var det hög tid för sängen för mig. Trodde jag... Fram till kl.02 sprang jag på toa varje halvtimma; magont, illamående och grym halsbränna. Tillslut spydde jag massor och fick då ro att sova till kl.05. Sen kom det andra hållet igång. Då var jag upp en gång i timman fram till kl.09. Då fick jag sova två timmar. Lyckades då få i mig ett rostbröd med lite banan på. Sen la jag mig i soffan istället för att kunna sitta upp mer. Där låg jag, helt utslaget med feber resten av dagen. Jag orkade inte göra någonting. Johan gjorde mig vätskeersättning och jag åt lite havregrynsgröt. Sov förmodligen lite av och till. Till middag blev det någon matsked kokt ris med en liten bit kokt morot. Fantasifullt... Senare på kvällen såg vi på film och då började jag känna mig lite lite bättre. Hade knappt behövt gå på toa alls under kvällen och verkade få behålla det lilla jag stoppade i mig. Johan var hela tiden orolig för bebisen, men det behövde han inte vara. Den förde ett himla liv hela tiden och gjorde mig om möjligt mer illamående. Den tar uppenbart vad den behöver och lämnade absolut inget över till mig... Men, inatt sov jag riktigt bra. Var upp en gång bara, precis som en vanlig natt. Kände mig nästan utvilad när jag vaknade när Johan gick upp vid 8, men svag... Så det var nog rätt beslut att stanna hemma idag. Ska försöka äta och vila så mycket som möjligt.
Imorgon bitti ska jag till Ofelia för att prata om förlossningen. Den oroar mig massor. Hur som ska ju ungen ut, men jag vill va mer förberedd mentalt.
Näpp, dax för lunch. Kanske ska slå på stort med mina ris och morotsrester...
1 kommentar:
Det blev ju riktigt bra och snyggt med skötbordet. Fiffig lösning!
Men stackare att du skulle åka på en magsjuka, så nära efter kvällen med hosta. Hoppas att den är borta helt nu, och att inte Johan får den.
Det är alltid bra att vara förberedd på förlossningens procedurer, men var beredd också på att det kanske inte går som du tänkt dig. Det är ingen ide att detaljplanera! Även fast man tänkt sig ett sätt i förväg så kanske det inte funkar. Det som är skönt är dock att man känner där och då hur man vill ha det. I alla fall var det så för mig.
Var inte rädd heller för det! Det går, kroppen vet vad den ska göra, och man är inte först att göra det. Visst gör det superont bitvis, och det är en hel bebis som ska ut genom en 10 cm vid öppning, men det är ju skapt så. Dessutom finns det sätt att klara av smärtan och vilket man väljer är upp till en själv. Huvudsaken att det känns rätt för dig. Du bestämmer, ingen annan! Det är ju du som upplever smärtan.
Andningen funkade jättebra för mig, nåt att fokusera på. Och sen blev det lite dropp också fast jag först inte velat ha det. Men - just då kändes det rätt. Och nu efteråt så kan jag inte ens komma ihåg på vilket sätt det gjorde ont. Hjärnan och kroppen har glömt. Den är finurlig som sagt,
Människokroppen.
Det kommer gå bra ska du se! Se målet, bebisen, då blir det lättare.
Kram kram och krya på dig
Anki
Skicka en kommentar