En liten liten flicka

Det skulle ju inte komma någon bebis förrän idag hade ju jag bestämt...

Som jag nämnt började jag ju känna lite igår. Men det var ju inte mer än vad jag gjort förra veckan, så det är lugnt tänkte jag. Natten gjorde mer ont men jag sov ändå bra. På morgonen fortsatte det, men kan inte säga att det gjorde jätteont precis. Så kom föräldrarna på frukost strax före 10. Det distraherade väl tillräckligt så jag inte kände nåt mer. När de farit hem mot Arvika började vi planera vad som skulle hända under dagen. Kanske köra till Karlshamn och testa skateparken? Men som tur var var vi sega på att komma iväg, så jag hann börja känna att det skulle nog va bra idé för mig att stanna hemma. Johan for istället iväg och hjälpte en kompis med hans båt.

När han är borta inser jag plötsligt att jag nog borde kunna klocka förvärkarna. Mycket riktigt. Inte speciellt regelbundet precis. Så mellan 12 och 15 var det lite hipp som happ, långa värkar blandat med korta, likaså intervallen. Det enda gemensamma var att de började göra ont på riktigt. Men jag skulle ju på konsert på kvällen...

Efter 15 började de bli mer regelbundna, 1,5min långa med ~7min mellanrum. Jag tog strax två alvedon för att se om det skulle upphöra. Det är ändå det de säger man ska göra när man ringer in första gången... Men de upphörde inte. Efter 20min intensifierades värkarna och kom tätare, med ~3min mellanrum. Tänkte det är bäst det får gå så i en timma innan jag ringer in till förlossnigen och efter det ringer hem Johan. Så, kl.17 ringdes förlossningen. Jag förklarade som det var och tyckte att vi skulle äta först och komma in sen. Johan kom precis i samma veva, så han fixade maten, grillad entrecote... Jag snurrade runt som en tok i lägenheten, det hade börjat göra väldigt ont. Fick äta i omgångar. Sen var det bara snabbt in till förlossningen. Nu började paniken komma över. Vad betydde eg det som hänt hemma? Var det bara förvärkar till ingen nytta?? Neejdå. Väl inne och väl undersökt, visade det sig att jag var 6cm öppen redan. Gissa om det var skönt att veta att saker hade hänt. Jag hade inte haft ont i onödan... Allt såg iaf bra ut och vi blev snart överflyttade till själva förlossningssalen. Nu blev det galet! Bada och allt annat jag tänkt göra blev det inget av. Lustgas fick jag snart och jag tyckte inte det hjälpte. Men föll ändå tillslut in i någon slags dimma där jag gömde mig resten av tiden. Någon annan bedövning visade det sig snabbt att det inte fanns någon som helst tid till... Helt plötsligt trodde jag att  jag skulle dö. Men då var jag bara helt öppen och kunde börja krysta. Jag skrek som en stucken gris, vägrade släppa lustgasen och gjorde nog inte mycket av vad de sa till mig att göra... Körde mitt eget race, mitt i all panik. Efter knappa 30min krystande var lillflickan ute; 25 april kl.21.07 = 2h 15min efter att vi kom in till förlossningen.

Hon har massor med hår på huvudet, är luden i pannan och luden på ryggen, precis som när jag föddes... Allt var sjukt overkligt. Det är det fortfarande...

Hon ammade så fint direkt. Hela hon är såklart perfekt i våra ögon. Johan tycker hon ser precis ut som jag, men har hans långa aptår... Mamma sa oxå att hon ser precis ut som jag nör jag föddes. Svårt för mig att avgöra kanske. ;-)

Efter en stund tillsammans fick vi fika. Johan var även med och mätte och vägde; 47cm,  2890g. Hur kan man bara va så liten?! Har vi aldrig varit... Johan fick även sätta på första blöjan och de lånade kläderna. Vi hade ju det mesta kvar i bilen. Visste ju inte ens om vi skulle bli kvar. Det kunde vi ju hämta sen... Tji fick vi.

Strax efter midnatt fick vi flytta upp till BB. Här har vi legat och myst tillsammans. Vid 2-tiden tyckte vi att vi skulle försöka sova. Johan somnade som en stock i sin säng, medans jag ammade lillan tills hon somnade. Vi somnade nog rätt strax båda två. Har nu sovit dryga 2 timmar. Är fortfarande lite adrenalinpigg tror jag. Pyret vaknade och åt lite till. Nu har hon nyss somnat igen och Johan ligger och snarkar här bredvid. Det gör förresten Pyret oxå, snarkar... :-)

Så nu är frågan vad hon ska heta. Vi har som bekant Selma på förslag och även Salma. Men man har inte sett så mycket av henne än tycker jag, så vi avvaktar lite...

Det verkar dessutom som om att hon var ensam om att födas den 25e här. Ska kolla födelsetavlan igen bara vi fått frukost. Då ska vi oxå fotografera så Pyret kommer ut på LT Blekinges webbis-sida. :-)

Nu är vi verkligen lyckliga familjen - trötta, men lyckliga... :-D