Inte för att mitt liv är särskilt spännande egentligen, utan det är mest för familj och vänners skull. Vi lever ett helt vanligt kaotiskt familjeliv; jag, min sambo och våra två små flickor. Så, nu kan den som vill veta ha koll.
fredag 23 september 2011
BVC + vaccination...
... och alla dess konsekvenser...
Kl.13.30 hade vi tid för både förtidig 6-mån läkarbesök samt vaccination. Innan dess gjorde vi inte många knop hemma... Rätt skönt faktiskt. Läkarbesöket gick bra, hon uppfyller kraven. :-) De frågade om hon vänt sig (ja, från rygg till mage 30+31aug, men bara dessa två gånger), flyttar saker från ena handen till den andra (ja), om hon kollar efter saker hon tappar (ja, men inte nödvändigtvis åt rätt håll) och så var det säkert nåt mer. Mättes och vändes gjorde hon såklart; 42,8cm i huvudomkrets, 65cm lång och 7155g! Som vanligt, spot on på tillväxtkurvan. :-) Detta firades med att köpa ett blöjpaket i en större storlek, stl.4.
Efter att ha fått lite ärenden uträttade tog vi det lugnt hemma tills pappa kom hem. Han skulle iväg på poker, så jag och Påsen skulle mysa själva hemma. Såklart hade ifatt köpt choklad till detta, Marabou Orient Mjölkchoklad. Riktigt god faktiskt, med pistage och dadlar. Men om det blev så mycket mys vet jag inte... Påsen var rätt gnällig efter vaccinationen och jag fick amma henne i en evighet (dryga 30min) innan hon somnade och jag kunde lägga henne i egen säng. Strax efter att Johan kommit hem igen vaknade hon. Jag tog upp henne och hon var glödhet. Men jag vet ju att det kan bli så. Vi gosade en stund i soffan, men blev snart avbrutna av att Påsen la en gigantisk surmjölksspya på mig, kryddad med snor. Inte alls kul. Både hon och jag var nerdränkta... (Påsen var ju förkyld i helgen och snorar fortfarande, därav snoret i spyan). Johan fick ta hand om och byta på Påsen, medans jag försökte få av mig t-shirt utan att få hela håret fullt i spya... Ner i bhn hade hon lyckats spy. Jag borde kanske tagit en dusch, men jag orkade verkligen inte. Tillslut var både jag och Påsen ombytta och rena. Fick då för mig att ta tempen på henne. Så av med pyjamas och blöja igen. Termometern hinner "bara" upp i 38,6 grader, sen bajsar hon. Jag försöker rädda det som räddas kan. När jag tvättar av termometern bajsar hon igen, hela skötbordet... Jag hinner inte mer än vända mig om, så kommer en ny projektil som sprayar både golv och vägg...! Förbrilt jobbar jag för att torka undan och försöka hålla ordning på hennes trumpinnar till ben. Det går sådär. Hon bajsar mer och jag hinner inte med... Tillslut lugnar allt ner sig. Jag får bort all skit, snabbar på en blöja och ser till min glädje att jag klarat hennes pyjamas (den sista rena). Hon är lika lugn hela tiden. Och det enda jag kan säga på hela tiden är "Mamma älskar dig.". Jag upprepar det som ett mantra, mer för att lugna mig själv tror jag...
Nu ligger hon här bredvid mig i sängen, mätt och sovandes, med sina glödheta små händer brännandes på min mage. Hon andas lite pipigt genom den fortfarande snoriga näsan. Och det enda jag kan tänka är "Mamma älskar dig."...
Fy ja, vad det är jobbigt när de är sjuka!
SvaraRadera(och hur mycket man än älskar dem så är det ju ganska äckligt ibland)