Idag är det fredag och imrgon har vi varit i Nexpa i två veckor. Tiden har gått förvånansvärt fort!
Jag var ju lite orolig för det här stället, jag gillade det helt enkelt inte från början. Men det har visat sig vara helt okej. Kanske mest pga att vi haft okej boende, en cabaña med eget kök. Jag har kunnat laga lite mat, städat och donat samt att Påsen kunna springa relativt fritt här och sprida ut sina leksaker som hon vill på verandan. Det har blivit lite hemmastadt(?stavning?). Men jag är fortfarande inte förtjust i ”byn”. För det är just ingen by. Det är det som är problemet. Det finns ganska många ställen att bo på, det ena mer sjabbigt än det andra. Vi bor på finaste stället och det hade kunnat vara hur fint som helst, men bristen på underhåll och de små detaljerna gör det så trist... I övrigt finns tre, kanske fyra ställen att äta på. Men man vet aldrig när och om de har öppet. Det står på deras skyltar ”öppet 9-22 varje dag” odyl, men det finns ingen som håller det. Så man behöver tillgång till kök här. Utöver finns det två små kiosker med nödproviant. Inga ställen man direkt kan handla på. Ena stället har den urusla internetuppkopplingen oxå. Vill man ha något som helst vettigt måste man åka till byn Caleta de Campos ~5km här ifrån. Jobbigt för de som inte har bil som vi... Men människorna är trevliga och vi har träffat andra trevliga turister oxå. Det finns ganska gott om barn här, så Påsen har fått leka mycket. Men de är antingen 3+ år eller under halvåret. Det har bara varit en kille här i Påsens ålder, en Schweiz-Mexare. Pojken var 15 mån gammal och hette Urs. Pappan var från Schweiz och mamman Mexikanska och de bor i Mexiko. Pojken var en bra bit längre än Påsen, men mycket smalare. Han vägde t.o.m mindre än henne. Och man såg när de stod bredvid varandra att Påsen var bredare i hela benstommen. De kunde mer eller mindre exakt lika mycket av allt, kul att se. Påsen var däremot mycket mer framåt, eller kanske framfusig man kan säga. Burdus är ett annat ord som kommer upp i huvudet. Hon tog det hon ville ha, oavsett om han hade det först eller inte. Han sa ingenting. Vid ett tillfälle blev hon så till sig att hon slog han i huvudet med en av hans leksaksbilar. Efter det var Urs rädd för Påsen och ville knappt leka mer med henne. Påsen springer dessutom runt här bland palmerna och hytterna, jagar hundar, tittar på kycklingar och kklättrar i trappor. Urs stannade på sin veranda och tittade på... Så på så sätt var de väldigt olika. Skoj att se. Pappa är iaf nöjd att Påsen fortsatt skrämmer iväg pojkarna... ;-)
Imorgon lördag far vi vidare, mot Ticla. Vet inte hur länge vi stannar där, kanske en vecka. Det finns inga ställen där med kök, inte ens med kylskåp, utan man måste köpa all mat ute. Det blir lite lurigt med Påsen. Hon är fäst vid sin gröt på morgon och kväll samt att hon äter vid två tillfällen mer än oss. Jaja, vi får se hur vi löser det. Vi kanske bara stannar ett par nätter. Vi får se.
Jag vet att det är dåligt med bilder på bloggen, men det är svårt när man inte har bra uppkoppling lättillgängligt. Jag är dessutom en sådan som helst mobilbloggar via wifi, men sånt finns ytterst sällan där vi bor. Dock tänkte jag bjuda på en bild, när Påsen och pappa borstar tänderna.
Jag var ju lite orolig för det här stället, jag gillade det helt enkelt inte från början. Men det har visat sig vara helt okej. Kanske mest pga att vi haft okej boende, en cabaña med eget kök. Jag har kunnat laga lite mat, städat och donat samt att Påsen kunna springa relativt fritt här och sprida ut sina leksaker som hon vill på verandan. Det har blivit lite hemmastadt(?stavning?). Men jag är fortfarande inte förtjust i ”byn”. För det är just ingen by. Det är det som är problemet. Det finns ganska många ställen att bo på, det ena mer sjabbigt än det andra. Vi bor på finaste stället och det hade kunnat vara hur fint som helst, men bristen på underhåll och de små detaljerna gör det så trist... I övrigt finns tre, kanske fyra ställen att äta på. Men man vet aldrig när och om de har öppet. Det står på deras skyltar ”öppet 9-22 varje dag” odyl, men det finns ingen som håller det. Så man behöver tillgång till kök här. Utöver finns det två små kiosker med nödproviant. Inga ställen man direkt kan handla på. Ena stället har den urusla internetuppkopplingen oxå. Vill man ha något som helst vettigt måste man åka till byn Caleta de Campos ~5km här ifrån. Jobbigt för de som inte har bil som vi... Men människorna är trevliga och vi har träffat andra trevliga turister oxå. Det finns ganska gott om barn här, så Påsen har fått leka mycket. Men de är antingen 3+ år eller under halvåret. Det har bara varit en kille här i Påsens ålder, en Schweiz-Mexare. Pojken var 15 mån gammal och hette Urs. Pappan var från Schweiz och mamman Mexikanska och de bor i Mexiko. Pojken var en bra bit längre än Påsen, men mycket smalare. Han vägde t.o.m mindre än henne. Och man såg när de stod bredvid varandra att Påsen var bredare i hela benstommen. De kunde mer eller mindre exakt lika mycket av allt, kul att se. Påsen var däremot mycket mer framåt, eller kanske framfusig man kan säga. Burdus är ett annat ord som kommer upp i huvudet. Hon tog det hon ville ha, oavsett om han hade det först eller inte. Han sa ingenting. Vid ett tillfälle blev hon så till sig att hon slog han i huvudet med en av hans leksaksbilar. Efter det var Urs rädd för Påsen och ville knappt leka mer med henne. Påsen springer dessutom runt här bland palmerna och hytterna, jagar hundar, tittar på kycklingar och kklättrar i trappor. Urs stannade på sin veranda och tittade på... Så på så sätt var de väldigt olika. Skoj att se. Pappa är iaf nöjd att Påsen fortsatt skrämmer iväg pojkarna... ;-)
Imorgon lördag far vi vidare, mot Ticla. Vet inte hur länge vi stannar där, kanske en vecka. Det finns inga ställen där med kök, inte ens med kylskåp, utan man måste köpa all mat ute. Det blir lite lurigt med Påsen. Hon är fäst vid sin gröt på morgon och kväll samt att hon äter vid två tillfällen mer än oss. Jaja, vi får se hur vi löser det. Vi kanske bara stannar ett par nätter. Vi får se.
Jag vet att det är dåligt med bilder på bloggen, men det är svårt när man inte har bra uppkoppling lättillgängligt. Jag är dessutom en sådan som helst mobilbloggar via wifi, men sånt finns ytterst sällan där vi bor. Dock tänkte jag bjuda på en bild, när Påsen och pappa borstar tänderna.
 |
| Påsen och pappa borstar tänderna. Det gillar hon massor. Problemet är bara att få henne att sluta borsta tänderna... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar