Otänkbart

Vi är i New York nu. På väg hem så att säga...

Vi har hunnit med massor; Frihetsgudinnan, båttur, Battery Park, Wall Street, City Hall Park, Union Square, shopping och massa god mat.

Men just nu är det något helt annat som tar upp mina tankar. Något fruktansvärt otänkbart. Idag, på Union Square, en liten stund innan vi ska hem, hör vi en man som går runt och skriker, ropar. Det är ett hjärtskärande rop. Ett rop på Juda. Hans son. En liten blond kille på ~3 år med cykel. Ingen har sett honom. Storasyster hänger sin pappa i hasorna med sin lilla cykel. Hon är kanske 5 år. Pappa ropar och ropar, mer och mer hjärtskärande. Det gör ont i hela kroppen att höra det. Men folk hjälper till. Att leta. Att ropa. När vi ska gå hem har ropen tystnat. Vi vet inte om de gett upp för att det mörknat på och börjat regna, eller om de hittat honom. Juda.

Må Gud vara med den familjen och hoppas att alla kommit till rätta och mår bra.

Måtte det aldrig hända Påsen.