Jag kommer inte berätta i detalj vad jag gjorde där, utan mest visa med bilder. Men själva orsaken till att jag for till Bryssel var för att delta i den årliga höstkonferensen organisationen ECCA har för sina medlemmar. ECCA står för European Coil Coating Association.
ps. Några utav fotona kommer ni säkert känna igen från tidigare inlägg. ds.
Gamla stadsdelen i centrum av Bryssel är ju fantastiskt med alla sina smågator med mysiga affärer och restauranger. Dock kan det bli lite mycket på vissa ställen och man får näst intill slå sig loss för att inte bli indragen i en restaurang. En turistfälla, absolut, men det finns massor med guldkorn och charm.
Ett utav de mest kända galleriorna är såklart St. Hubert. Det är otroligt vackert och man kan tänka sig hur det gick fina damer i stora fina klänningar och herrar i höga hattar och frack här och strosade för många decennier sedan och fikade på de små kafféerna. Underbart!
Det ena skyltfönstret mer lockande än det andra...
Det är ju dock inga billiga affärer här precis, så jag fick nöja mig med att mest titta. Jag var ju ute på ett mission. Jag skulle ju hitta mig en manikyrist som hade tid med mig just nu. Så det var bara att fortsätta.
Men! Vad skådade mitt öga?! En kille som doppar spett med jordbubbar och banan i en chokladfontän! Detta går ju bara inte att gå förbi, så jag köper glatt de garanterat dyraste jordgubbar jag någonsin ätit... Men goda var de!
Jakten på en skönhetssalong fortsätter. Eftersom jag letar helt utan att ha en aning om var jag eg borde ta vägen, går man förbi en del minnesvärda saker, t.ex. en megagigantisk reklamskylt för den nya superstarka ölen - tjuren fnyser riktiga rökpuffar! Eller ett gatusoppkök för hemlösa - har bara sett sådant på film förut och vågade inte gå för nära...
Tillslut hittade jag ett ställe där de kunde ta emot mig inom 15 min. Lysande! Mina uppfläkta och rispiga naglar fick sig en välbehövlig make-over och jag blev mycket nöjd med resultatet. Och ja, det ska bara vara guld på ett finger. Får man ingen ring att pryda den med så får man nöja sig med det lilla...
När jag var klar var det mörkt ute och jag bestämde mig för att återigen ta vägen genom "gamla stan" på vägen hem. Det är så fantastiskt vackert på kvällen med alla ljus, upplysta byggnader och människor. Grand Place är ju fantastiskt!
Minst en dag på en resa på minst två dagar måste man bara ha det typiska Bryssel-vädret, det finns ingen väg i kring. Det är en naturlag. Vad gör man då? Jo, går på muséum såklart! Det tog mig en timma att reda ut vilka muséer jag ville gå på och vilka av dom som låg på gångavstånd. Efter en noga planerad rutt begav jag mig ut i regnet.
På vägen, som jag gått så många gånger förr, var jag bara tvungen att dokumentera huset Drug Opera. Det är en restaurang/pub, men det kan tolkas på så många andra sätt... Nån gång skulle man testa det stället.
På vägen, som jag gått så många gånger förr, var jag bara tvungen att dokumentera huset Drug Opera. Det är en restaurang/pub, men det kan tolkas på så många andra sätt... Nån gång skulle man testa det stället.
Jag var oxå tvungen att dokumentera en lite mindre smickrande del av Bryssel. Alla sopor ställs ut på gatan på kvällen, försvinner gör de under natten/morgonen men tydligen inte natt till söndag...
Första muséet blev Musée des Brasseurs Belges - Belgiska Bryggerimuséet. Otroligt tråkigt! Det stod en uttråkad man i baren som tog 7€ i betalt. Sen fick man gå in i ett rum som var utformat som en del av ett bryggeri och där visades en film på tre språk. Det var allt. Efteråt fick man iaf en öl för biljetten. Det var ju för väl det!
Andra muséet blev Musée du Cacao et du Chocolat - Kakao och chokladmuséet. Det var desto bättre. Inte så stort men mycket informativt med massor av bilder. Det var en gubbe där oxå som visade hur man gör chokladpraliner. Såklart fick man smaka på både smält cholkad och pralinbitar. Det här muséet kan jag faktiskt rekommendera. Det fattades bara att de skulle ha ett litet mysigt kaffé ihop med det.
Nu var det dax att leta upp Manneken Pis.
Här är han - pojken, myten och legenden. Jag vet ju eg ingenting om han och det var alldeles för kallt och blött för att jag skulle orka läsa skylten... Men, för ovanlighetens skull var jag nästan helt själv där. Har varit där en gång förut och då var det helt knökat med turister.
På bilden här ser ni ett av skyltfönstren precis intill statyn. Något lockande! Jag stod i godan ro och fotograferade någon minut och när jag sen vänder mig om var jag inte längre särskilt ensam om att ha letat mig fram till Manneken Pis i regnet...
Runt hörnet om statyn står dessa tjejer och säljer förmodligen Belgiens dyraste belgiska våfflor med diverse godsaker på. De ser inte så roade ut, men våfflorna är goda - speciellt de med choklad på...Trots att jag började bli hungrig var jag stark nog att stå emot denna gång.
Mitt emot fanns en av de hundratals affärer som säljer spets, ännu en av Belgiens stoltheter.
Nu var det dax att leta upp Manneken Pis.
Här är han - pojken, myten och legenden. Jag vet ju eg ingenting om han och det var alldeles för kallt och blött för att jag skulle orka läsa skylten... Men, för ovanlighetens skull var jag nästan helt själv där. Har varit där en gång förut och då var det helt knökat med turister.
På bilden här ser ni ett av skyltfönstren precis intill statyn. Något lockande! Jag stod i godan ro och fotograferade någon minut och när jag sen vänder mig om var jag inte längre särskilt ensam om att ha letat mig fram till Manneken Pis i regnet...
Runt hörnet om statyn står dessa tjejer och säljer förmodligen Belgiens dyraste belgiska våfflor med diverse godsaker på. De ser inte så roade ut, men våfflorna är goda - speciellt de med choklad på...Trots att jag började bli hungrig var jag stark nog att stå emot denna gång.
Mitt emot fanns en av de hundratals affärer som säljer spets, ännu en av Belgiens stoltheter.
Nu var det snart dax för lunch. Jag visste precis till vilket ställe jag skulle gå, men hur skulle jag hitta det? Jag hade gått förbi det dagen innan och tyckt det såg underbart ut, men var dum nog att inte låta hjärnan registrera exakt var det låg. Så det blev en liten extra promenad misstänker jag... På vägen träffade jag på följande väggar. Har man inget annat att göra med en vägg kan man ju alltid måla seriefigursbilder på dem. Märks att man är i Tintins förlovade land.
På vägen passerade jag oxå något som jag förmodar är Bryssels svar på China Town - en gatan med övervägande asiatiskt inslag. Är säkert jättetrevligt i bättre väder.
Tillslut lyckades jag hitta det - Mer du Nord. Jag var ju inte helt som bortblåst dagen innan... Där står alla upp och äter ute under markiserna, precis som på en bar. Supertrevligt. Och maten är ljuvlig! Jag åt fisksoppa m ostbaguette och ostron såklart och så ett glas vin till det. Kan det bli bättre? Tror inte det.
Såhär ser det ut där man äter. Är ni i Bryssel finns det inga ursäkter, ni måste testa!!
På vägen passerade jag oxå något som jag förmodar är Bryssels svar på China Town - en gatan med övervägande asiatiskt inslag. Är säkert jättetrevligt i bättre väder.
Tillslut lyckades jag hitta det - Mer du Nord. Jag var ju inte helt som bortblåst dagen innan... Där står alla upp och äter ute under markiserna, precis som på en bar. Supertrevligt. Och maten är ljuvlig! Jag åt fisksoppa m ostbaguette och ostron såklart och så ett glas vin till det. Kan det bli bättre? Tror inte det.
Såhär ser det ut där man äter. Är ni i Bryssel finns det inga ursäkter, ni måste testa!!
För att göra det lite lättare för er andra kan jag berätta att restaurangen ligger i ena hörnet på torget framför St. Caterine-kyrkan. Tänker man så är det jättelätt att hitta.
Enliget planen var det nu dax för serieteckningsmuséet. Det låg på vägen tillbax till hotellet, ungefär. Och det var nog tur, för vid det här laget var jag både blöt och kall om fötterna. På vägen såg jag dock detta charmiga bygge. Två riktiga öststatsblock! På sitt sätt tycker jag nog att de kan va rätt pampiga, på ett annat sätt fullkomligt tragiska.
Frammet vid muséet - Musée de la bande dessinée. Snyggt.
Här träffade jag både Lucky Luke och Tintin och hans vänner.
Och vill man veta vad alla smurfarna heter är detta rätta stället. Det fanns minst sju sådana här tavlor med smurfporträtt på.
Naturligtvis har de tusentals med orginalskisser, men bara 200 visas i taget. De får ju inte exponeras för dagsljus för mycket. Det finns en del att gå igenom, tyvärr det mesta på franska eller belgiska och inget av dem är direkt mitt specialämne...
Naturligtvis har de tusentals med orginalskisser, men bara 200 visas i taget. De får ju inte exponeras för dagsljus för mycket. Det finns en del att gå igenom, tyvärr det mesta på franska eller belgiska och inget av dem är direkt mitt specialämne...
Jag fastnade för de lite mer fysiska serierna. Här två favoriter.
Denna kväll åt vi som bekant på Falstaff. Och jag kan inte poängtera det nog, deras beef stew!! Ljuvligt!
Annars är detta en mycket representativ bild på vad som händer under dagarna.
Annars är detta en mycket representativ bild på vad som händer under dagarna.
Och dessa för vad som händer på kvällarna.
Nu var Bryssel-resan slut för detta år. Ser redan fram emot nästa...
Nu var Bryssel-resan slut för detta år. Ser redan fram emot nästa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar