torsdag 11 december 2008

Lite utav en chock

Igår blev hela företaget inkallade på möte med vår representant i styrelsen. Jag tror de allra flesta var nervösa för att det skulle bli några nedskärningar hos oss oxå. Det var inte min tanke alls, jag hade helt enkelt ingen aning. Ända tills precis innan vi gick in till mötet, då fick jag känslan av att jag förstod vad det handlade om... Jag hade rätt! SSAB ska sälja oss.

Det är fullkomligt logiskt. SSAB går åt sitt håll med sina nischade höghållfasta stål, vilket gör att vi i framtiden inte ens kommer kunna använda oss av stål från SSAB. Vi är oxå så små inom koncernen att de flesta knappt ens vet om att vi existerar. Vi är helt enkelt som en fis i rymden för dom - exakt så stora och exakt så viktiga... Och vi har dessutom under de senaste två åren inte jobbat med annat i marknadsföringen och produktutvecklingen än att inrikta oss mot att just så kommer bli fallet en dag. Det här var ju en väntad och förhoppningsvis positiv nyhet, men jag hade nog inte trott det skulle hända just nu. Kanske dock inom en 5-årsperiod. Men det har ju faktiskt redan gått två år utav den 5-årsperioden jag hade i min hjärna...

Trots detta logiska tänkande och allt förberedande, var det ändå som att få ett slag i magen och man tappar luften totalt. Rent emotionellt kändes det som att man blivit lurad och förådd, som att någon slitit hjärtat ur bröstet på en och hoppar på det. Varför?! Varför känner jag så? Det här ska ju va nåt positivt. Eller? Jag förstår ingenting utav mig själv. Jag har varit fullständigt förvirrad hela kvällen och natten och jag förstår ingenting...
Kan det va så enkelt som att jag är ett bortskämt ensambarn som alltid ska veta allt och som blir vansinnig om man inte gör det, och som dessutom anser att om man inte vet nåt så är man oxå betydelselös i sammanhanget, vilket med min logik här och nu skulle betyda att jag är betydelselös på arbetsplatsen. Kan det va så naivt och enkelt? Det är ju inte klokt i så fall! Är jag så egocentrerad? Ja, jo, det vet jag ju eg att jag faktiskt är... Att man inte bara kan gå och bli vuxen nångång?!

Jaja, det kommer bli ett händelserikt år nästa år iaf...

Inga kommentarer: