Var tar tiden vägen? Imorn är det första advent och då är det bevisligen snart jul... Köpte första julklapparna idag, fast det var Lego-adventskalendrar till Ville & Valter så det kanske inte räknas. Men det får tyvärr bli deras julklappar. Inte var det billigt, men jag tyckte det var de bästa adventskalendrar man kan tänka sig. Såklart måste mina pojkar ha det!
Det är ju dessutom julskyltning imorn. Det ska jag definitivt gå på. Fler julklappar ska inköpas, men det kan jag inte skriva om här...
Igår var det inte riktigt min dag. Hade ingen inspiration på jobbet, minns knappt ens om jag fick något gjort... Det enda jag minns var att jag i ett ryck kom på att jag skulle vaccinera mig (mot Indien & Botswana) kl.15.45, så jag fick snabbt som busen stänga ner dator och packa ihop och in i bilen och iväg. Jag hade inte hunnit mer än några hundra meter när jag börjar få en gnagande känsla av att det kanske inte var på fredagen utan på måndagen som jag skulle vaccineras. Så in på en avtagsväg och ringa till assistenten på jobbet. Hon kollade min kalender, jodå, på måndag har jag tid, 15.45... Jag fick applåder och stora skrattsalvan när jag kom tillbaka till jobbet. Tur att man kunde glädja några... Själv åt jag lite mat så jag skulle kunna träna ordentligt efteråt. Det blev inget mer jobb den dagen. Istället vad jag ansåg vara en välförtjänt after work efter träningen.
Idag sov jag till kl.11. Inte för att det blev sent igår, var bara väldigt trött. Har sen spenderat dagen med något så skoj som att packa upp, tvätta och handla... Skulle på kvällen till Johans föräldrar på middag och övernattning, precis som varje helg jag är hemma i Karlskrona... De ställer verkligen upp, precis på samma som jag vet mina föräldrar skulle gjort. De fixar och donar och hjälper mig med allt. Det var de som såg till att bilen blev inlämnad, fixad och hämtad, och jag fick inte ens betala! Jag tyckte de skulle veta hur mycket all deras hjälp betyder, så i min numera fantasilösa värld fick det bli blommor och choklad med ett kort som tackade för allt. Fantasilöst, jag vet, men jag tror de förstod.
Mamma ringde idag oxå. Det var inga roliga nyheter hon kom med. Min ena morbror och min kusin har blivit drabbade av svininfluensan. Min morbror är bättre nu efter mycket om och men, men min kusin ligger inne på sjukhus med syrgas. Läkarna säger att de kan bara ta en timme i taget... Ingen vet om han överlever. Det gör ont, ända in i själen. Och man blir rädd. Han är ju flera år yngre än jag. Och jag som hade bestämt mig för att inte ta någon spruta. Nu är jag inte lika säker... Däremot är det inte säkert att jag ens får någon längre. Ska ringa och rådgöra med infektionsavdelningen på måndag innan jag ska ta det andra vaccinet.
Förutom att det är julskyltning imorn, så är det El Clasico oxå. Tyvärr kommer jag inte kunna se hela. Eller tyvärr, jag ska på bio på kvällen med Ville & Valters mamma. Vi ska se Luftslottet som sprängdes. Ska verkligen bli kul. Det finns en ny bio här nu oxå, men jag har inte hört något positivt om den, så förhoppningarna är inte så stora längre. Hoppas jag hinner berätta mer om det imorgon, eller på måndag kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar