En riktigt jobbig kväll

VARNING FÖR KÄNSLIGA!

Igår kväll var en helt vanlig torsdagskväll. Johan var på poker och jag skulle ha min sedvanliga myskväll med snabbmat, "Halv åtta hos mig" och "Antikrundan". Snabbmaten består oftast av snabbmakaroner med ostsås eller ev stuvade makaroner om jag är mer energisk... ;-)
Jag åt redan före sju, är lite oftare hungrig nu, så att vänta till halv åtta som normalt fanns inte på kartan. Lagom till "Halv åtta..." började jag få några smärre hostattacker. När "Antikrundan" började så var det i full gång. Jag hostade som en galning! Man får ju ont i både mage, rygg och hals av sånt. Riktiga sånna djuphostar. Inga noskapin eller dyl har vi hemma heller. Ringde mamma tillslut. Hon tyckte jag skulle dricka honungsvatten och ringa sjukvårdsupplysningen för säkerhets skull. Kanske de hade något gott råd om något lugnande för gravida. Det hade de inte... Hade förväntat mig ett svar i stil med mammas, "Drick te/honungsvatten och vänta någon timme. Har det då inte gått över, ring igen." Men nej, inte då. Istället säger hon "Det låter som en allergisk reaktion. Åk in till akuten." Så kan dom ju inte säga när man sitter hemma alldeles ensam med en protesterande bebis i magen...! Men på något sätt tyckte jag honungsvattnet började lindra lite, så när jag efteråt pratade med Johan på telefon kändes det som attackerna glesades ut (så man iaf fick luft emellan...). Vi bestämde att jag skulle vänta en halvtimma och Johan skulle komma hem då. Under tiden tyckte jag att det lugnade sig såpass att jag tänkte passa på att somna för natten. Det brukar ju va bästa hjälpen mot det mesta. Jag gjorde mina kvällsrutiner, la mig i sängen, kom på att jag måste ställa om larmet på klockan, vänder mig för att ta klockan, får en hostattack och spyr ner halva sängen typ...! Helt från ingenstans! Men det var ignen vanlig spya, den var helt klar, genomskinlig och luktfri, precis som om jag hällt ut ett stort glas tjockt vatten i sängen. Jag fattade ingenting! Ringde Johan, men han var redan nästan hemma. Sen slutade jag hosta. Tvärt. Johan bytte i sängen och jag föll i, utmattad, och sov sen hela natten. Vi slapp iaf åka in till akuten. Men Pyret-stackarn fick sig en rejäl omgång den kvällen. Var inte helt nöjd och protesterade vilt en bra stund tills h*n orkade komma till ro när jag lagt mig. Johan hade legat och känt på magen när jag somnat.

Idag är jag på jobbet. Nu är det precis lunch och jag vet inte om jag orkar jobba så mycket längre. Jag är trött, väldigt trött. Tror dessutom jag har lite träningsvärk i både mage och rygg, och halsen är alldeles uppriven. Men annars mår vi bara bra nu. Det var bara så otäckt. Man blir ju rädd. Och jag vet två i det närmaste som satt igång sig själva ~5v förtidigt pga magsjuka. Jag har ju kommit såpass långt nu att sånt skulle kunna hända. Det vill jag ju inte...