Igår hade vi full dag. Först spädbarnsmusik kl.09.30. Alltid lika trevligt. Vi var 13-14 bebisar med mammor denna gång, så vi fick dela upp oss i två grupper. Det har jag inte varit med om där innan. Efter spädbarnsmusiken for vi hem för lite lunch. Sen skulle jag till MVC. Inte lika skoj... Men direkt efter skulle vi på powerwalk med Piff och lilla F. Dock blåste det typ storm och regnade ordentligt av och an, så vi beslöt oss för att fika istället... :-) Som ni ser på bilden samsades Påsen och lilla F alldeles utmärkt i Fs babygym. En lite mer avancerad version än den Påsen har... ;-) Det var så trevligt, så helt plötsligt fick vi nästan skynda hem för att fixa mat tills när Johan kom hem. Vi lyckades inte riktigt. Påsen la sig i för mycket, så jag kunde inte förbereda nåt alls... Sen, när Johan väl kom hem och tog hand om Påsen, var jag nog lite uppstressad, för jag glömde salt både i biffarna och potatismoset... Jaja, det gick ju att salta i efterhand, men det blir ju inte lika bra. Jag hatar att misslyckas med maten. Sånt gör jag bara inte...! Sen sov Johan i soffan. Påsen har vaknat 4-5ggr/natt de senaste 5 nätterna (tror jag det är...). Stackars Johan blir ju dödstrött på jobbet. Vi förstår inte riktigt varför. Hon ska dessutom äta varje gång...! Men jag har en teori: Påsen ser smalare ut nu än för några veckor sen. Misstänker att det beror på att hon är så mycket mer livlig numera, ska hoppa heeela tiden. Dessutom tycker jag att jag ammar mindre på dagarna, jag byter bröstkuddar jätteofta. Det gjorde jag inte innan. Och inte nog med det, när hon väl äter blir hon numera väldigt lätt distraherad och slutar då äta alldeles för tidigt. Så, frågan är om hon faktiskt är så hungrig på nätterna att hon behöver äta så många gånger. Jag vet inte... Idag har vi gjort experimentet att mest bara vara hemma och försöka äta så mycket som möjligt. Nu sover hon. Får se hur det går inatt. Johan sover på soffan för säkerhets skull...
Men det är inte bara Påsen som blivit smalare, jag oxå. I tisdags, när vi var och handlade, stod jag och packade jag ner varorna i godan ro. Plötsligt hör jag ett litet klirr. Tittar ner men ser inget. Det var inte jag alltså... Men så får jag för mig att titta bakom mig. Där ligger den, en bit bort på golvet, min examensring. Den hade bokstavligen flugit av mitt finger. Och numera har jag alltid ringarna på långfingret. Jag tycker jag äter som en häst men bara fortsätter att gå ner i vikt. Än är det inte onormalt för min längd, men ger det sig inte är jag rädd att det blir det... Och jag vill inte bli jättesmal. Allt det bra försvinner, inte bebismagen... Men jag tror det ger sig på vår resa. All god mat... Drömmer redan om det...! :-) Jaja, jag får se upp med ringarna nu bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar