Sist jag skrev skulle vi strax fara vidare till Barra de Nexpa.
Återigen blev det en besvikelse för mig och stor glädje för Johan. Vågorna var fantstiska - långa och perfekta. Boendet inte så. Eller, det fanns cabañas som vi kan tänka oss att bo längre tid i, men byn... Eller snarare bristen på by... Det finns ett storrt antal ställen att bo på längs stranden, men ingen by. Det var knappt att vi hittade någonstans att äta middag på första kvällen. Ett ställe hittade vi som hade mat och det var inte ens bra. Alls. Frukost dagen efter var inte heller lätt att hitta. Men den vi hittade var iaf god. Här ska man tydligen bo så att man kan laga egen mat. Men man måste ta bussen/bilen till en by 5km bort för att handla. Eller för att göra något alls för den delen... Även om jag nu varit avig både mot Pascuales och La Ticla när vi kommit, men sen lite börja gilla dom dagen efter eller två dagar senare, så måste jag ju ge detta ställe samma chans. Efter två nätter där hade jag bara fått nog. Jag ville bara där ifrån. Nu!
Så, vi körde vidare mot Troncones. Men vi hamnade istället på La Saladita, som en matpaus. Slutade med en natt där. Mysigt ställe med några restauranger och några ställen att bo på. Perfekta nybörjarvågor. Kanske ska ta med våra vänner, som kommer på besök snart, dit på dagsutflykt. Vi stannade en natt, i en cabaña mitt på stranden iprincip. Lite väl nära visade det sig när vi skulle sova... Stället var mycket basic, väggarna går inte ända upp till taket för ventilation, men det kändes ändå ok den intilliggande toaletten var riktigt fräsch, även om duschen inte hade tak... Men när vi kröp ner i sängen var sängkläderna kladdiga av fukt och salt. Inte mysigt alls. Vi frös som galningar under natten och havet dånade lite väl mycket tyckte jag. Det som först verkade som en basic men charmig cabaña kändes snart som det stället värsta hittills. Typiskt. Men det var en fantstisk solnedgång.
Dagen efter kom vi oss till Troncones, bara en halvtimma bort. Jag hade stora förhoppningar på detta ställe. Började bra med en trevlig liten by, sen kom lyxhotellen... Vi kan inte på nåt sätt ha råd att bo där. Och inte en våg i sikte. Johan frågade en kille om surfet och han sa att det inte var så bra vågor i Troncones, men att det fanns ett riktigt bra ställe bara en halvtimma bort, La Saladita... Där som Johan inte ens gick i vattnet för att vågorna var så små... Men vi åt en mycket god tidig lunch på ett skyffe i byn. Påsen åt massor med grillad kyckling och tortillas. Hon har sina dagar då hon äter massor, men jag tycker att generellt äter hon för lite... Dock verkar hon inte lida någon nöd, så min lilla gnagande oro är säkert helt obefogad. Vi for vidare och sökte efter stränder Johan hört talas om. Tror inte vi hittade en enda. Det var bara ett himla letande och körande i svår terräng. Varmt var det och Johan blev irriterad över att det aldrig gick att hitta något. Det finns inga skyltar. Folk är väldigt vaga i sina vägbeskrivningar: "bara följa vägen rakt", så kommer man till flera korsningar där ingen väg (stig snarare) går rakt... Helt plötsligt tar vägen slut och man kanske kan skymta havet längre bort. Helt omöjligt, hela tiden... Som tur var sov Påsen för det mesta av tiden. Tillslut for vi till Zihuatanejo i ren frustration. Nu var vi bara tvugna att hitta någon stans att bo. Vi behövde faktiskt inte leta så länge förrän vi hittade Hotel Fiesta Paraiso. Ett rent och fräscht hotell med wifi, AC och pool, mitt i stan. Det var perfekt. Här har vi varit i tre nätter nu. Och staden är underbar! Visst, mycket turister och mycket hotell, men de har ändå lyckats behålla Mexiko-känslan och det genuina i stan. Vi kommer alltså vara här ytterligare 10 dagar. Våra vänner från Norge, Momu med man, kommer hit. De har bokat ett finare hotell vid en strand utanför stan, på Playa Ropa. Vi själva kan tyvärr inte bo kvar på Fiesta Paraiso, men har hittat ett litet ställe med eget kök där vi tror vi ska kunna bo. Visserligen vare sig wifi, AC eller pool, men nära till stranden och nära till centrum. Bara det inte blir för varmt...
Det ska bli så kul med besök! De kommer imorgon. Nu är de i Mexico City och har kulturerat sig med att sett på pyramiderna utanför stan. Jag och Påsen är lite förkylda och precis nu sa Johan att han börjar bli rosslig. Hoppas det inte blir mer än såhär nu, utan att vi är friska imorn.
Återigen blev det en besvikelse för mig och stor glädje för Johan. Vågorna var fantstiska - långa och perfekta. Boendet inte så. Eller, det fanns cabañas som vi kan tänka oss att bo längre tid i, men byn... Eller snarare bristen på by... Det finns ett storrt antal ställen att bo på längs stranden, men ingen by. Det var knappt att vi hittade någonstans att äta middag på första kvällen. Ett ställe hittade vi som hade mat och det var inte ens bra. Alls. Frukost dagen efter var inte heller lätt att hitta. Men den vi hittade var iaf god. Här ska man tydligen bo så att man kan laga egen mat. Men man måste ta bussen/bilen till en by 5km bort för att handla. Eller för att göra något alls för den delen... Även om jag nu varit avig både mot Pascuales och La Ticla när vi kommit, men sen lite börja gilla dom dagen efter eller två dagar senare, så måste jag ju ge detta ställe samma chans. Efter två nätter där hade jag bara fått nog. Jag ville bara där ifrån. Nu!
Så, vi körde vidare mot Troncones. Men vi hamnade istället på La Saladita, som en matpaus. Slutade med en natt där. Mysigt ställe med några restauranger och några ställen att bo på. Perfekta nybörjarvågor. Kanske ska ta med våra vänner, som kommer på besök snart, dit på dagsutflykt. Vi stannade en natt, i en cabaña mitt på stranden iprincip. Lite väl nära visade det sig när vi skulle sova... Stället var mycket basic, väggarna går inte ända upp till taket för ventilation, men det kändes ändå ok den intilliggande toaletten var riktigt fräsch, även om duschen inte hade tak... Men när vi kröp ner i sängen var sängkläderna kladdiga av fukt och salt. Inte mysigt alls. Vi frös som galningar under natten och havet dånade lite väl mycket tyckte jag. Det som först verkade som en basic men charmig cabaña kändes snart som det stället värsta hittills. Typiskt. Men det var en fantstisk solnedgång.
Dagen efter kom vi oss till Troncones, bara en halvtimma bort. Jag hade stora förhoppningar på detta ställe. Började bra med en trevlig liten by, sen kom lyxhotellen... Vi kan inte på nåt sätt ha råd att bo där. Och inte en våg i sikte. Johan frågade en kille om surfet och han sa att det inte var så bra vågor i Troncones, men att det fanns ett riktigt bra ställe bara en halvtimma bort, La Saladita... Där som Johan inte ens gick i vattnet för att vågorna var så små... Men vi åt en mycket god tidig lunch på ett skyffe i byn. Påsen åt massor med grillad kyckling och tortillas. Hon har sina dagar då hon äter massor, men jag tycker att generellt äter hon för lite... Dock verkar hon inte lida någon nöd, så min lilla gnagande oro är säkert helt obefogad. Vi for vidare och sökte efter stränder Johan hört talas om. Tror inte vi hittade en enda. Det var bara ett himla letande och körande i svår terräng. Varmt var det och Johan blev irriterad över att det aldrig gick att hitta något. Det finns inga skyltar. Folk är väldigt vaga i sina vägbeskrivningar: "bara följa vägen rakt", så kommer man till flera korsningar där ingen väg (stig snarare) går rakt... Helt plötsligt tar vägen slut och man kanske kan skymta havet längre bort. Helt omöjligt, hela tiden... Som tur var sov Påsen för det mesta av tiden. Tillslut for vi till Zihuatanejo i ren frustration. Nu var vi bara tvugna att hitta någon stans att bo. Vi behövde faktiskt inte leta så länge förrän vi hittade Hotel Fiesta Paraiso. Ett rent och fräscht hotell med wifi, AC och pool, mitt i stan. Det var perfekt. Här har vi varit i tre nätter nu. Och staden är underbar! Visst, mycket turister och mycket hotell, men de har ändå lyckats behålla Mexiko-känslan och det genuina i stan. Vi kommer alltså vara här ytterligare 10 dagar. Våra vänner från Norge, Momu med man, kommer hit. De har bokat ett finare hotell vid en strand utanför stan, på Playa Ropa. Vi själva kan tyvärr inte bo kvar på Fiesta Paraiso, men har hittat ett litet ställe med eget kök där vi tror vi ska kunna bo. Visserligen vare sig wifi, AC eller pool, men nära till stranden och nära till centrum. Bara det inte blir för varmt...
Det ska bli så kul med besök! De kommer imorgon. Nu är de i Mexico City och har kulturerat sig med att sett på pyramiderna utanför stan. Jag och Påsen är lite förkylda och precis nu sa Johan att han börjar bli rosslig. Hoppas det inte blir mer än såhär nu, utan att vi är friska imorn.
Skönt att ni hittat ett ställe som är lite okej nu. Hoppas ni kan vara där ett tag. Och att ni får kul med Syrran och mannen. Hälsa så gott och ta hand om er.
SvaraRaderakramar till er alla