Det har inte varit min vecka den här veckan. Allt är fel känns det som.
Såklart, Arbetsförmedlingen. Det är så mycket man inte vet något om som det känns som om att man får reda på i efterhand. Så ingenting hinner fixas på de stackars timmarna Påsen är på dagis.
Man hinner såklart inte med fixa i ordning hemma heller...
Så har jag upptäckt att ALLA mina gravidkläder försvunnit, spårlöst. Kläder jag köpt i NYC! Helt ofattbart! = första psykbrytet. Jag har nu ett par byxor, som är på väg att falla isär, fyra överdelar och en mysdress.
Fick min nya mobil i fredags. Ni ser på bilden hur den ser ut nu... Påsen har antagligen klättrat upp på någon låda, fått tag i den så den fallit i golvet. I vårt mjuka golv. Hur kan nåt gå sönder på det?! Men det är bara smul kvar av skärmen. Jag har inte ens hunnit använda den än... = psykbryt nr.2. Måste ringa försäkringsbolaget imorn.
Johan slängde min takfläktslampa, trots att jag sagt att jag ville ha den kvar. Visst, kanske inte den snyggaste, men jag fick den då jag för första gången fick bestämma allt över hur mitt rum skulle se ut. Mitt första "ungdomsrum". = psykbryt nr.3.
Påsen driver mig till vansinne. 15 tim/v (5tim x 3d) räcker inte på långa vägar för hennes sysselsättnings- och sociala behov. Jag orkar inte på långa vägar fylla upp för resten, inte nu längre. Jag är trött, trött, trött och väldigt långsam... Hon är pigg, pigg, pigg och väldigt trotsig. Vi går inte alls ihop just nu. = psykbryt nr.4, varje kväll...
Påsen började snora idag. Blir hon sjuk, då reser jag iväg. Jag orkar inte...!
Vi köpte ny bänkdiskmaskin. Den passade inte. Hur kan något som sägs vara standardiserat inte passa i ett standardiserat kök?! Och våra tallrikar gick inte in. = psykbryt nr.5. Nu blir det en fullstorleks istället. En som vi med säkerhet vet passar.
Kontraktet för gamla lägenheten skrevs idag. Allt gick bra. = ångest. Vi ville verkligen inte flytta...
Påsen vaknar 3ggr varje natt. Så varje natt får jag lägga mig på golvet i hennes rum. Jag är så trött så jag somnar alltid, sover en timma, sen hinner jag sova dryga timman i min egen säng tills det är dags igen. = psykbryt nr.6, varje natt... Ikväll beställer jag en stor säng till henne.
Igår missade Johan att säga hejdå ordentligt innan han gick till jobbet. När Påsen sen upptäcker det, ställer hon sig vid dörren, vinkar och säger: "Hejdå pappa. Hejdå Selma." Gravidkänslig som man är nu oxå har jag gråtit floder varje gång jag tänkt på det. = psykbryt nr.7. Johan har lovat att aldrig göra om det.
Såklart får man oxå dåligt samvete för att man blir en dålig förälder när energin inte finns och tröttheten tar över. Hur ska man dessutom klara av en till sen? Jag orkar ju inte med en ens...! = psykbryt nr.8, varje dag...
Finns det inget som är bra? Jodå, Påsens potträning går lysande. Sen i fredags är hon utan blöja så fort vi är hemma. Det går jättebra. Hon missar att gå på pottan i tid mindre än hälften av gångerna nu, kanske t.o.m bara en fjärdedel. Jätteduktig är hon. Idag gick hon helt själv. Jag lagade mat, så kom hon och sa till. Jag sa åt henne att gå själv, så det gjorde hon. Hon fick av sig byxorna i tid, kissade på pottan, torkade sig, försökte hälla kisset i toaletten, spolade och fick nästan på sig byxorna ordentligt. Gissa om hon var stolt när hon kom och var klar. Inte kan man då skälla på henne att allt kiss i pottan hamnade utanför toaletten och att hon sen råkat gå i det med strumporna...
Och, idag fick vi en hint om att det kommer komma en inbjudan till ett bröllop i augusti för en kompis till Johan. Kul! Planen är att hela familjen ska hälsa på dom i sommar när gubbarna ska på Iron Maiden konsert i Stockholm. Dom är oxå fyra i sin familj. Kan bli spännande... :-)
Så, så ser dagarna ut här. Lite upp och ner kan man säga... Just nu känns det som om att det borde lagstadgas om att instabila personer som jag inte borde få skaffa barn alls. Men det går väl över...
Såklart, Arbetsförmedlingen. Det är så mycket man inte vet något om som det känns som om att man får reda på i efterhand. Så ingenting hinner fixas på de stackars timmarna Påsen är på dagis.
Man hinner såklart inte med fixa i ordning hemma heller...
Så har jag upptäckt att ALLA mina gravidkläder försvunnit, spårlöst. Kläder jag köpt i NYC! Helt ofattbart! = första psykbrytet. Jag har nu ett par byxor, som är på väg att falla isär, fyra överdelar och en mysdress.
Fick min nya mobil i fredags. Ni ser på bilden hur den ser ut nu... Påsen har antagligen klättrat upp på någon låda, fått tag i den så den fallit i golvet. I vårt mjuka golv. Hur kan nåt gå sönder på det?! Men det är bara smul kvar av skärmen. Jag har inte ens hunnit använda den än... = psykbryt nr.2. Måste ringa försäkringsbolaget imorn.
Johan slängde min takfläktslampa, trots att jag sagt att jag ville ha den kvar. Visst, kanske inte den snyggaste, men jag fick den då jag för första gången fick bestämma allt över hur mitt rum skulle se ut. Mitt första "ungdomsrum". = psykbryt nr.3.
Påsen driver mig till vansinne. 15 tim/v (5tim x 3d) räcker inte på långa vägar för hennes sysselsättnings- och sociala behov. Jag orkar inte på långa vägar fylla upp för resten, inte nu längre. Jag är trött, trött, trött och väldigt långsam... Hon är pigg, pigg, pigg och väldigt trotsig. Vi går inte alls ihop just nu. = psykbryt nr.4, varje kväll...
Påsen började snora idag. Blir hon sjuk, då reser jag iväg. Jag orkar inte...!
Vi köpte ny bänkdiskmaskin. Den passade inte. Hur kan något som sägs vara standardiserat inte passa i ett standardiserat kök?! Och våra tallrikar gick inte in. = psykbryt nr.5. Nu blir det en fullstorleks istället. En som vi med säkerhet vet passar.
Kontraktet för gamla lägenheten skrevs idag. Allt gick bra. = ångest. Vi ville verkligen inte flytta...
Påsen vaknar 3ggr varje natt. Så varje natt får jag lägga mig på golvet i hennes rum. Jag är så trött så jag somnar alltid, sover en timma, sen hinner jag sova dryga timman i min egen säng tills det är dags igen. = psykbryt nr.6, varje natt... Ikväll beställer jag en stor säng till henne.
Igår missade Johan att säga hejdå ordentligt innan han gick till jobbet. När Påsen sen upptäcker det, ställer hon sig vid dörren, vinkar och säger: "Hejdå pappa. Hejdå Selma." Gravidkänslig som man är nu oxå har jag gråtit floder varje gång jag tänkt på det. = psykbryt nr.7. Johan har lovat att aldrig göra om det.
Såklart får man oxå dåligt samvete för att man blir en dålig förälder när energin inte finns och tröttheten tar över. Hur ska man dessutom klara av en till sen? Jag orkar ju inte med en ens...! = psykbryt nr.8, varje dag...
Finns det inget som är bra? Jodå, Påsens potträning går lysande. Sen i fredags är hon utan blöja så fort vi är hemma. Det går jättebra. Hon missar att gå på pottan i tid mindre än hälften av gångerna nu, kanske t.o.m bara en fjärdedel. Jätteduktig är hon. Idag gick hon helt själv. Jag lagade mat, så kom hon och sa till. Jag sa åt henne att gå själv, så det gjorde hon. Hon fick av sig byxorna i tid, kissade på pottan, torkade sig, försökte hälla kisset i toaletten, spolade och fick nästan på sig byxorna ordentligt. Gissa om hon var stolt när hon kom och var klar. Inte kan man då skälla på henne att allt kiss i pottan hamnade utanför toaletten och att hon sen råkat gå i det med strumporna...
Och, idag fick vi en hint om att det kommer komma en inbjudan till ett bröllop i augusti för en kompis till Johan. Kul! Planen är att hela familjen ska hälsa på dom i sommar när gubbarna ska på Iron Maiden konsert i Stockholm. Dom är oxå fyra i sin familj. Kan bli spännande... :-)
Så, så ser dagarna ut här. Lite upp och ner kan man säga... Just nu känns det som om att det borde lagstadgas om att instabila personer som jag inte borde få skaffa barn alls. Men det går väl över...
2 kommentarer:
Hej vännen! Det där låter ju riktigt jobbigt och jag förstår att det är tufft att aktivera en pigg snart 2-åring så mycket själv, när man dessutom är gravidtrött! Men du - var inte rädd för att be om hjälp! Det finns säkert de runt omkring dig som gärna skulle passa ert charmtroll några timmar då och då!
Sen när bebisen kommer så är det ju nästan vår och då blir allt mycket lättare! Man blir piggare av ljuset och även av att inte längre vara gravid. Då kan du ta med barnen till lekplatser i vårsolen och sitta och amma på en bänk medan Påsen leker undan!
Många kramar från Singan
Tack! Ja, jo, jag vet att det blir bättre sen. Men det blir lite tungt och mycket nu med allt. Flytten och allt som ska i ordning efter den hjälper inte precis, men det underlättar ändå att hon har eget rum nu med alla sina saker. Det svåra är att hon hellre ska "hjälpa till" och blivit väldigt mammig... Så, det blir helt enkelt inget gjort när hon är hemma och väldigt stressigt när hon väl är på dagis. Och så har jag grymmaste halsbrännan, så jag kan inte böja mig ner. Surt. Men, nu är det inte länge kvar. :-)
Skicka en kommentar