I morse var det dax för andra ultraljudet. Denna gång var Johan oxå med. Han hade inget val helt enkelt...
Det var lika fascinerande denna gång. Och oj så stor den blivit! Och livlig! En riktig boxare... :-)
Lite fakta: Huvuddiameter ~23cm, likaså magens. Lårben ~3,5cm. Tydligen är fötterna iprincip lika långa som lårbenen... Ålder 18v+0 = vi går in i v.19 idag, några dagar längre kommet än vi trott. Alltså, födelsedag beräknad till 18 april 2011.
Allt hon kunde se såg bra ut; hjärnhalvorna, hjärtat, magsäcken, urinblåsan, mm, mm.
Det bästa med hela ultraljudet var Johan. Tror inte jag sett han så uppspelt på mycket länge. Stort leende och totalt fascinerad över vad som kom fram på skärmen. När vi gick ut sa han: "Nu blev man ju alldeles glad...!"
För er som har svårt att se vad som är vad på bilden, ska jag försöka ge en beskrivning: längst till vänster i bild skymtar man de sprattlande benen, längst ner i mitten på bild lyser 5 små korta revben (man kan tro det är en hand men det är det inte), uppe till höger ser man ansiktet i profil - hakan, den öppna munnen, den runda lilla knappnäsan och så en hand som tar sig för pannan. "Måste de komma och störa mitt i frukosten...?!"
4 kommentarer:
Underbar bild! Visst är det helt otroligt vad man kan se bara med ultraljudet. Och det är en härlig känsla att få se bebisen. Blir genast mycket mer verkligt! Förstår Johans kommentar och att detta var en stor milstolpe i resan.
Kul att den var lite äldre än ni trott också, då blev väntan lite kortare - som för oss. Vi får släppa ihop de här vildbasarna så småningom så de kan utbyta erfarenheter kring "kick the mommie" ;)
Kramar och jag är så glad över att allt ser bra ut.
=) Det är alltid kul att se dessa bilder... Jag vet hur det känns och det är en härlig känsla!
KRAM Anki
Vad härligt Mirtha! Jag vet precis hur jag kände första ultraljudet när man fick se vad som fanns där inne. Helt overkligt, men plötsligt så verkligt :) Säg till om du får någon timme över så vi kan träffas. Ha en toppenhelg i Bryssel! Kram
Jo, nu känns det bra. Tack för att ni är så supportande, även ni som använder andra medier eller jag träffar personligen. Nu ska jag bara vänja mig vid växande mage... Tycker det räcker nu, men jag förstår att det är bara början...
Fröken Anki: Ja, vi måste helt klart träffas. Ni kommer kanske till Värmland i sommar? Eller Oslo? Men det är lääänge dit...
Anki: Visst är det fantastiskt! Naturens och teknikens under i perfekt kombination. :-)
Hilda: Totalt overkligt och verkligt på samma gång. Sån underlig känsla. Klart jag har en timma över. Borde kunna ta det på väg hem efter jobbet en dag efter 1a advent, då mina resor slutat.
Skicka en kommentar