Beroende eller bara ensam...

Dagarna sen sist har mest bestått av att trycka i sig så mycket mat som möjligt. Ibland undrar jag om det verkligen är nyttigt, eller hade jag verkligen så skev uppfattning om mat innan? Och inte bara om maten utan oxå i relation till mängden av min egen träning. Ända sen jag gick i 5an har jag tränat minst 5 pass/v, gör det fortfarande och tycker det är helt normalt. Åt jag såpass mycket mer och annorlunda då mot hur jag gjorde innan jag började på den här "kursen"? Med lite eftertanke, ja, det gjorde jag:

* Hemma i Arvika fram till studenten åt man ordentlig frukost, ordentlig lagad lunch, mellanmål, riktig middag och något kvällsmål.
* På universitetet i Umeå likadant, även om 80% av de lagade måltiderna då mest bestod av pasta...
* Sydamerika-året räknar jag inte med, det vara bara nyttigt.
* Trondheim likt Umeå, mycket bröd dock eftersom det är det enda som är riktigt billigt i Norge. * Göteborg, där började det hela nog ändras något men där tränade jag också faktiskt inte mer än hälften av vad jag gjort och gör nu.
* Sen kom jag hit, det började långsamt, men sen dess har det bara gått åt uppenbarligen fel håll.
Helt omedvetet har jag alltså alltid ätit i princip helt rätt hela livet utan att eg veta om det... Ironiskt.
Nog om det.

I torsdags var vi ett gäng som hade after work middag på 2 rum & kök, trevligt, gott och fantastiskt kul! Igår tog jag det dock lugnt. Avslutade arbetsveckan med en halvtimma i jobbets massagestol. Det borde man göra oftare. Johan skype-ringde när jag kom hem också. Vi pratade i fyra timmar...! Han var mycket upprörd. Han och en svensk kollega där hade tänkt resa till Sri Lanka på lång-weekend. Dock kom Johan inte igenom sista kontrollen. Han saknade någon stämpel. Något som skulle fixats inom 14dagar efter ankomst till Indien. Han har nu varit där i sju veckor...! Något som Ericsson-indierna "råkat missa" och "inte visste något om". Hur kan de inte göra det?! Han är ju inte den första som är där och jobbar. Det visade sig att även en annan svensk kollega där som varit i Indien betydligt längre än Johan inte heller hade den stämpeln. Han har dessutom köpt en dyr biljett hem till Sverige över jul eftersom han har familj kvar här hemma. Tänk om ingen upptäckt detta förrän då! Då hade han inte fått komma hem, han hade även troligt kunna blivit häktad eftersom han då varit illegalt i landet i typ ett halvår...! Totalt ofattbart! Johan hade skällt ut dem efter noter sen. Vi får hoppas på att det kommer att fixa sig. Eller, de får helt enkelt lov att fixa detta snarast, för dem båda.

Idag har jag sovit rätt länge. Städat lite. Tänkte fixa en väska som gått sönder, men det visade sig snabbt att alla affärer jag behövde var stängda. Tänkte jag på att det är alla helgona idag eller? Nej, såklart inte. Så, jag for hem. Planterade två fina orkideer jag köpte tidigare i veckan. Fixade lite mat. Tog det lugnt helt enkelt.

När klockan var 18 hade jag ingen ro i kroppen längre. Drog på mig löparkläderna och reflexväst och begav mig ut. Eftersom det var mörkt blev det "stadsjogging". Hittade ett lugnt skönt tempo och det kändes som om jag hade kunnat springa hur länge som helst. Men när jag är ensam i mörket ville jag inte det. Var hemma igen efter 32 min och räknade ut min sträcka på Eniro, 4,8km. Lagom lugn och skön liten joggingtur alltså. Frågan är bara, om man är ute och joggar en högtidslördagskväll, är man träningsberoende då eller bara väldigt ensam...?